• Start
• Daniel Solander

Daniel Solander

Daniel Solander, 1733–1782 föddes i Piteå/Öjebyn, studerade i Uppsala hos Carl von Linné, bosatte sig i London och var en upptäcktsresande och botanist som besökta många platser bland andra Australien-Nya Zeeland och Island. Solander har upptäckt nya arter och bidragit till vårt gemensamma kunskapsarv om naturen, ”Systema naturae”.

Solanders tidiga år

Daniel Solander föddes den 19 februari 1733 i Kaplansgården, Piteå Gammelstad (Öjebyn). Hans far Carl var präst. Farfadern, prosten Daniel Solander, hade före sin död 1738 köpt Öjebyn nr 3 Söderholm (senare Björklunda). Här tillbringade den unge Daniel säkerligen en del av sin barndomstid hos sin farmor.

Sin utbildning fick han vid Piteå trivialskola, som låg vid Rådhustorget och som hade byggts upp på nytt sedan ryssarna bränt staden 1721. Vid trivialskolan studerade man tre huvudområden: grammatik, retorik (talekonst) och dialektik (diskussionskonst). Daniel presterade utmärkta studieresultat och vid sjutton års ålder var det dags för honom att ge sig i väg till Uppsala för vidare studier.

Solander i Uppsala

År 1750 skrevs sjuttonårige Daniel Solander in som student vid Uppsala universitet. Han studerade naturalhistoria med blomsterkungen Carl von Linné som lärare och arbetade som en av apostlarna med boken systema naturae. I denna presenteras den systematik för beskrivning och indelning av biologiska arter som används än i dag.

Under studietiden i Uppsala bodde Daniel hos sin farbror, som också hette Daniel Solander och som var juridikprofessor. Linné kände Daniels föräldrar, eftersom han 1732, under sin lappländska resa, bodde några nätter hos Daniels farfar i prostgården i Öjebyn. Daniel behandlades nästan som ett barn i huset hemma hos Linné och förälskade sig också i Linnés äldsta dotter Elizabeth Christina. Under uppsalatiden gjorde Daniel bara ett par besök hemma i Piteå, sommaren 1753 då han fjällvandrade över till Rörstad vid norska Atlantkusten och sommaren 1755 då han botaniserade längs Tornedalen ända upp till Torneträsk.

Engelska vetenskapsmän hade länge försökt få Linné att skicka någon av sina främsta lärjungar till England, för att sprida kunskap om Linnés nya system för klassificering av växter. Det blev Daniel Solander som fick den uppgiften och i april 1759 påbörjade han den resa som så småningom skulle leda honom runt hela jorden men aldrig tillbaka till Sverige och Piteå.

Solander i England

Solander kom till London den 29 juni 1760. Under åren i England lärde han känna den förmögne och naturintresserade Josef Banks och åkte med honom och kapten James Cook på världens första östliga världsomsegling. Den gick till Australien, Nya Zeeland och Söderhavet. Resan blev en stor vetenskaplig framgång.

I april 1759 startade Solander sin resa till England. I Skåne insjuknade han i malaria och först den 29 juni 1760 kom han fram till London. Under tiden hade hans far avlidit hemma i Piteå. Solander lärde sig snabbt tala engelska och fick många inflytelserika vänner (bl. a. amerikanen Benjamin Franklin, som uppfann åskledaren).

År 1762 blev Solander invald i Royal Society (engelska vetenskapsakademien) och fick även en tjänst vid British Museum. 1764 blev Solander bekant med den förmögne Josef Banks som var mycket intresserad av naturvetenskap. Royal Society beslutade att sända iväg en expedition, som på Tahiti skulle iaktta planeten Venus passage framför solen, men som även skulle söka efter en okänd kontinent på södra halvklotet. Banks lyckades få tillstånd att tillsammans med några medarbetare få följa med på resan. Daniel Solander var en av dessa, som på skeppet HMB Endeavour, under befäl av kapten James Cook, år 1768 gav sig ut på en världsomsegling, som ledde fram till utforskandet av Nya Zeeland och upptäckten av Nya Hollands (Australiens) ostkust.

Solanders sista tid

Solander och Banks mottogs som hjältar när de återvände till London efter tre år på resa. De blev eftertraktade berömdheter i societetslivet och mottogs i audiens hos den brittiske konungen. Botanister och zoologer från hela världen besökte dem.

Redan vid hemkomsten började planering för nya expeditioner till Söderhavet med kapten Cook. Men Banks hade orimliga krav på utrymme på skeppet för sig, sina uppassare och vetenskapsintresserade vänner. När dessa krav inte gick att tillfredsställa, vägrade han att följa med Cook.

Banks ordnade i stället en forskningsfärd till Island för sig och sitt sällskap. Den främste vetenskapsmannen på denna resa var Daniel Solander.

Solander blev engelsk medborgare och tillbringade resten av sitt liv i London, sysselsatt med vetenskapligt arbete. Hans omfattande och minutiöst detaljerade beskrivningar av växter och djur hann aldrig publiceras. De finns bevarade i manuskript, men trycktes inte. De kom i stället att bli grundläggande för andra botanisters arbete och forskning.