|



|

Solanderparken
The Solander Garden
|


|
Solanderföreningen
bildades år
1999 för att hedra minnet av linnélärjungen,
botanisten och världsomseglaren Daniel Solander.
Solanderföreningens har sitt säte i Öjebyn,
Piteå gamla stad, Solanders födelseplats
|

Daniel Solander
Målning
av William Parry
Linnean
Society, London
Daniel Solander 1733 - 1782
Av Ivar
Gustafsson
Barndom
Daniel
Solander föddes den 19 februari 1733 i Piteå Gammelstad,
nuvarande Öjebyn, där hans far Carl var präst. Farfadern,
prosten Daniel Solander, hade före sin död 1738
köpt Öjebyn nr 3 Söderholm (senare Björklunda).
Här tillbringade den unge Daniel säkerligen en del
av sin barndomstid hos sin farmor. Sin utbildning fick han
vid Piteå trivialskola, som låg vid Rådhustorget och som
hade byggts upp på nytt sedan ryssarna bränt staden 1721.
Vid trivialskolan studerade man tre huvudområden: grammatik,
retorik (talekonst) och dialektik (ung. diskussions-konst).
Daniel presterade utmärkta studieresultat och vid sjutton
års ålder var det dags för honom att ge sig iväg till Uppsala
för vidare studier.

Björklunda (Öjebyn
3), där Daniel troligen tillbringade en del av sin bardomstid
hemma hos farmor.
Uppsala
År 1750 skrevs sjuttonårige Daniel
Solander in som student vid Uppsala universitet. Han studerade
naturalhistoria med blomsterkungen Carl von Linné som lärare.
Under studietiden i Uppsala bodde Daniel hos sin farbror,
som också hette Daniel Solander och som var juridikprofessor.
Linné kände Daniels föräldrar, eftersom han 1732, under
sin lappländska resa, bodde några nätter hos Daniels farfar
i prostgården i Öjebyn. Daniel behandlades nästan
som ett barn i huset hemma hos Linné och förälskade sig
också i Linnés äldsta dotter Elizabeth Christina. Under
uppsalatiden gjorde Daniel bara ett par besök hemma i Piteå:
sommaren 1753 då han fjällvandrade över till Rörstad vid
norska Atlantkusten och sommaren 1755 då han botaniserade
längs Tornedalen ända upp till Torneträsk. Engelska vetenskapsmän
hade länge försökt få Linné att skicka någon av sina främsta
lärjungar till England, för att sprida kunskap om Linnés
nya system för klassificering av växter, Systemae naturae.
Det blev Daniel Solander som fick den uppgiften och i april
1759 påbörjade han den resa, som så småningom skulle leda
honom runt hela klotet men aldrig tillbaka till Sverige
och Piteå.
I England
I april 1759 startade Solander
sin resa till England. I Skåne insjuknade han i malaria
och först den 29 juni 1760 kom han fram till London. Under
tiden hade hans far avlidit hemma i Piteå. Solander lärde
sig snabbt tala engelska och fick många inflytelserika vänner
(bl.a. amerikanen Benjamin Franklin, som uppfann åskledaren).
1762 blev han invald i Royal Society (engelska vetenskapsakademien)
och fick även en tjänst vid British Museum. 1764 blev Solander
bekant med den förmögne Joseph Banks, som var mycket intresserad
av naturvetenskap. Royal Society beslutade att sända iväg
en expedition, som på Tahiti skulle iaktta planeten Venus
passage framför solen, men som även skulle söka efter en
okänd kontinent på södra halvklotet. Banks lyckades få tillstånd
att tillsammans med några medarbetare få följa med på resan.
Daniel Solander var en av dessa, som på skeppet HMB Endeavour, under befäl av kapten James
Cook, år 1768 gav sig ut på en världsomsegling, som bl.a.
ledde fram till utforskandet av Nya Zeeland och upptäckten
av Nya Hollands (Australiens) ostkust.
Sir Joseph
Banks
Madeira
26
augusti 1768 avseglade "Endeavour"
från Plymouth. Första anhalten på resan var den portugisiska
ön Madeira. Dit anlände skeppet 13 september. Ön besöktes
på 1700-talet flitigt av skepp, som bunkrade vatten och
proviant. Dess frodiga natur och eviga sommargrönska tilltalade
Solander. Tillsammans med Banks besökte han öns sevärdheter
och samlade plantor och insekter. Vistelsen på Madeira varade
i sex dagar. Därifrån gick färden mot Kanarieöarna och sedan
åt sydväst.
Rio
de Janeiro
13
november seglade "Endeavour"
in mot Rio de Janeiro på Sydamerikas östkust. Tyvärr blev
mottagandet inte så vänligt som besättningen väntat sig.
Den portugisiske vicekungen gav endast Cook tillstånd att
gå iland. Medan man bunkrade färskvatten och proviant bevakades
skeppet av en vaktstyrka. Solander och Banks lyckades några
gånger ta sig iland och samla växter, och de mutade också
en officer i vaktstyrkan att smuggla växter och insekter
till skeppet. Solander berättar i ett brev att staden hade
nästan en halv miljon invånare, varav endast en tiondedel
var vita. Endeavour avseglade
Sockertoppen
i Rio
Eldslandet
Den
14 januari 1769 ankrade Endeavour
i sundet mellan Eldslandet och Staten Island. Man mottogs vänskapligt
av infödingarna och tillbringade här sex dagar. Glaciärer och
snöklädda bergstoppar lockade Solander och Banks med följeslagare
till en expedition för att studera den alpina floran. Efter månader
ombord var konditionen dålig och äventyret var nära att kosta
Solander livet. Uppe på berget samlade männen växter till sent
på kvällen, tills drivande snö och sträng nattkyla tvingade dem
neråt igen. Men kölden tilltog och flera blev utmattade. Solander
lade sig ner i snön och riskerade att frysa ihjäl. Sällskapet
lyckades så småningom förmå honom att ta sig till en lägereld
som man gjort upp. Där tillbringades natten. Två män hade då omkommit.
På morgonen lyckades man ta sig till skeppet.
Det
egentliga målet för denna vetenskapliga expedition var Tahiti,
där de medföljande forskarna skulle studera planeten Venus, när
den passerade solen, vilket var en mycket ovanlig händelse. 11
april 1769 nådde "Endeavour" Otaheite
- nuvarande Tahiti. Mottagandet blev mycket vänskapligt. De följande
dagarna färdades man i små båtar längs kusten, gick iland och
besökte byar och inbjöds till festmåltider. Tahitiernas sexuella
frihet lockade en stor del av besättningen att inleda förhållanden
med de vackra kvinnorna på ön. Tre månader stannade expeditionen
vid Tahiti. Man utforskade också en del av Sällskapsöarna. När
Cook avseglade därifrån bröt han det förseglade brevet med tilläggsorder
från brittiska Amiralitetet. Där instruerades kaptenen att segla
ända till 40° Syd och ta alla nyfunna landområden i besittning
för brittiske konungens räkning.

Fortet
som byggdes på Tahiti
Nya
Zeeland 8
okt. 1769 steg Solander, Banks, Cook m. fl. iland på Nordön
i nuvarande Poverty Bay. Maorierna i byn på stranden var fientliga.
Marinsoldater som gått iland anfölls. De avfyrade gevärsskott
och en maorier blev dödad. Flera försök att få fredlig kontakt
med de talrika infödingarna slutade olyckligt. Totalt dödades
fem maorier. Resan gick först söderut, men sen vändes Endeavour
och seglade norrut nära kusten. Mottagandet skiftade på olika
ställen. Det tog tre månader att segla runt hela Nordön. Därifrån
styrde man in i sundet som skiljer Nordön från Sydön. Endeavour
ankrade i Ship Cove, som blev Cooks bas under hans två senare
färder till Nya Zeeland. Därifrån följdes kusten söderut. Vid
Sydöns spets fick en liten ö namnet Solander Island. När Sydön
rundats efter ytterligare tre månader, lämnade Solander den
31 mars Nya Zeeland med sina botaniska fynd. Cook hade lyckats
med konststycket att göra en nästan exakt karta.

Kapten
Cook satte nu kurs västerut för att kartlägga den östra kusten
av den outforskade kontinent som kallades Terra Australis. Holländare
hade redan lagt beslag på den västra kusten som de kallade Nya
Holland. Den 19 april 1770 kom Endeavour
till Point Hicks och följde sedan kusten norrut. På grund av surfvågorna
kunde man inte landstiga, förrän man kom till en skyddad havsvik,
som fick namnet Botany Bay, på grund av den rikedom botaniska
nyheter, den gav Solander. Viken inramas av två uddar mitt emot
varandra, Cape Solander och Cape Banks. Färden fortsatte längs
kusten innanför Stora Barriärrevet. Här gick skeppet på grund
och koraller rev upp hål i skeppets botten. Man var tvungen kränga
upp skeppet i mynningen av en flod, som fick namnet Endeavour
River. Här reparerades skeppet i sju veckor och Solander fick
gott om tid att studera växter och djur och söka kontakter med
infödingarna. Aboriginerna var ömsom fientliga, ömsom vänskapliga
eller helt likgiltiga för främlingarna. Navigeringsutrymmet blev
allt trängre innanför revet. Den 21 augusti rundades en landtunga
och man kom in i ett sund, som numera heter Endeavour Strait.
Norrut fanns Nya Guinea. Cook förklarade att hela östra sidan
av kontinenten skulle vara engelskt territorium under namnet Nya
Södra Wales. Under dessa fyra månader hade Solander insamlat och
beskrivit en väldig mängd dittills okända växter. Han hade också
studerat okända djur, som känguru, flygande rävar, kakaduor, nya
fiskar, skaldjur och insekter.

Lumnitzera
Nya
Guinea
Torres
sund är grunt och fullt av rev och holmar. Norr om det ligger
ön Nya Guinea. Det var svårt att komma nära ön med skeppet, så
Solander, Banks och en del av besättningen rodde mot stranden,
men måste ändå vada sista biten. När de vandrade längs stranden
angreps de av infödingar med spjut och andra vapen och många förföljde
dem när de återvände till skeppet. Man seglade då vidare för att
få tag på vatten och proviant.
Nuvarande
Indonesien var holländskt territorium. Efter att ha passerat Timor
ankrade man vid ön Sawu. Med hjälp av vänligt sinnade infödingar
fann man en vik, där man kunde gå iland för att skaffa mat. Den
lokala rajan bjöd på middag med trettiosex rätter. Där var Solander
närvarande. Den holländske residenten var besvärlig att förhandla
med, men till slut lyckades man byta till sig proviant och vatten.
Endeavour stävade vidare mot Java. I dess huvudstad Batavia (nuvarande
Jakarta) hoppades man få holländske guvernörens tillstånd att
reparera skeppet och skaffa nya segel. Man anlände till Java i
början av oktober. Under den första veckan gjorde Solander flitigt
exkursioner i trakten, men Batavia var ingen hälsosam plats och
redan andra veckan blev många besättningsmän sjuka och flera dog.
Även Solander blev mycket sjuk. Trots att han flyttades ut på
landsbygden och sköttes av anställda malajiska sköterskor var
han nära döden, men repade sig. Även Cook och Banks insjuknade.
På grund av de många sjuka måste Endeavour bli kvar i Batavia
en månad efter att det var färdigt reparerat. Det är okänt om
Solander hade med sig några växter från dessa öar, men han har
i manuskript beskrivit 151 nya växter och urskilt 15 växtsläkten.

Inföding
på Nya Guinea
Kapstaden
Under
seglingen mot Godahoppsudden avled de båda tecknarna Parkinson
och Spöring, så de växter som insamlades under resten av resan
blev inte avbildade då. Under tiden 14 mars - 14 april 1771 låg
Endeavour för ankar i Kapstaden och under halva den tiden låg
Solander till sängs med häftig feber och magsmärtor. Insamlandet
av växter blev därför begränsat. Det var bittert för Solander,
för just besök i detta blomsterparadis hade han längtat efter
och i god tid förberett sig för. Han hade redan 1765 katalogiserat
alla växter från Sydafrika som fanns i British Museum. Kapstaden
var vid denna tid en holländsk stad, uppbyggd som provianteringsstation
för ostindien-farare. Det var en vacker och välbyggd stad med
blomstrande trädgårdar och ett nät av breda gator.

Taffelberget
i Kap
Sankt
Helena
Färden
gick vidare mot Sankt Helena, en tropiskt grönskande ö, som tillhörde
britterna. Här fick Solander och hans vänner bara två dagar på
sig att botanisera. De hann färdas runt på större delen av ön
och samlade växter. De hann också notera några arter inom både
flora och fauna, som finns endast på denna ö. Solander intresserade
sig speciellt för en sorts ebenholtsträd, som tydligen höll på
att dö ut. Från Sankt Helena seglade Endeavour
i sällskap med tolv ostindienfarande skepp. Den 12 juli 1771 ankrade
skeppet i England. Då hade jordenruntseglatsen varat i två år
och nio och en halv månad. Av de 94 män som seglat ut hade 38
avlidit. Solander gjorde ett tacksägelseoffer till Svenska kyrkan
i London.
När
de återvände till London mottogs Solander och Joseph Banks som
hjältar. De blev eftertraktade berömdheter i societetslivet och
mottogs i audiens hos den brittiske konungen. Botanister och zoologer
från hela världen besökte dem. Redan vid hemkomsten började planering
för nya expeditioner till Söderhavet med kapten Cook. Men Banks
hade orimliga krav på utrymme på skeppet för sig, sina uppassare
och vetenskapsintresserade vänner. När dessa krav inte gick att
tillfredsställa, vägrade han att följa med Cook. Han ordnade i
stället en forskningsfärd till Island för sig och sitt sällskap.
Den främste vetenskapsmannen på denna resa var Solander. Solander
blev engelsk medborgare och tillbringade resten av sitt liv i
London, sysselsatt med vetenskapligt arbete. Hans omfattande och
minutiöst detaljerade beskrivningar av växter och djur hann aldrig
publiceras. De finns bevarade i manuskript, men trycktes inte.
De kom istället att bli grundläggande för andra botanisters arbete
och forskning. Daniel Solander avled den 13 maj 1782 efter ett
slaganfall. Daniel Solander ligger begravd på den svenska
delen av Brookwood Cemetary, intill den lilla byn Brookwood i
grevskapet Surrey, ca 6 mil sydväst om London. Brookwood
ligger mellan byarna Woking, Aldershot och Guildford.Den
svenska delen av Brookwood Cemetary och Daniel Solanders grav
vårdas av den svenska församlingen i London, som år
2010 firar 300 som församling.

Siluettbild
av
Banks och Solander
-
- - - - - - -

Webmaster
|