SOLANDERFÖRENINGEN

THE SOLANDER SOCIETY

Daniel Solander
Målning av William Parry
Linnean Society, London

Eldslandet Den 14 januari 1769 ankrade Endeavour i sundet mellan Eldslandet och Staten Island. Man mottogs vänskapligt av infödingarna och tillbringade här sex dagar. Glaciärer och snöklädda bergstoppar lockade Solander och Banks med följeslagare till en expedition för att studera den alpina floran. Efter månader ombord var konditionen dålig och äventyret var nära att kosta Solander livet. Uppe på berget samlade männen växter till sent på kvällen, tills drivande snö och sträng nattkyla tvingade dem neråt igen. Men kölden tilltog och flera blev utmattade. Solander lade sig ner i snön och riskerade att frysa ihjäl. Sällskapet lyckades så småningom förmå honom att ta sig till en lägereld som man gjort upp. Där tillbringades natten. Två män hade då omkommit. På morgonen lyckades man ta sig till skeppet.

Det egentliga målet för denna vetenskapliga expedition var Tahiti, där de medföljande forskarna skulle studera planeten Venus, när den passerade solen, vilket var en mycket ovanlig händelse. 11 april 1769 nådde "Endeavour" Otaheite - nuvarande Tahiti. Mottagandet blev mycket vänskapligt. De följande dagarna färdades man i små båtar längs kusten, gick iland och besökte byar och inbjöds till festmåltider. Tahitiernas sexuella frihet lockade en stor del av besättningen att inleda förhållanden med de vackra kvinnorna på ön. Tre månader stannade expeditionen vid Tahiti. Man utforskade också en del av Sällskapsöarna. När Cook avseglade därifrån bröt han det förseglade brevet med tilläggsorder från brittiska Amiralitetet. Där instruerades kaptenen att segla ända till 40° Syd och ta alla nyfunna landområden i besittning för brittiske konungens räkning.

Nya Zeeland 8 okt. 1769 steg Solander, Banks, Cook m. fl. iland på Nordön i nuvarande Poverty Bay. Maorierna i byn på stranden var fientliga. Marinsoldater som gått iland anfölls. De avfyrade gevärsskott och en maorier blev dödad. Flera försök att få fredlig kontakt med de talrika infödingarna slutade olyckligt. Totalt dödades fem maorier. Resan gick först söderut, men sen vändes Endeavour och seglade norrut nära kusten. Mottagandet skiftade på olika ställen. Det tog tre månader att segla runt hela Nordön. Därifrån styrde man in i sundet som skiljer Nordön från Sydön. Endeavour ankrade i Ship Cove, som blev Cooks bas under hans två senare färder till Nya Zeeland. Därifrån följdes kusten söderut. Vid Sydöns spets fick en liten ö namnet Solander Island. När Sydön rundats efter ytterligare tre månader, lämnade Solander den 31 mars Nya Zeeland med sina botaniska fynd. Cook hade lyckats med konststycket att göra en nästan exakt karta.

Kapten Cook satte nu kurs västerut för att kartlägga den östra kusten av den outforskade kontinent som kallades Terra Australis. Holländare hade redan lagt beslag på den västra kusten som de kallade Nya Holland. Den 19 april 1770 kom Endeavour till Point Hicks och följde sedan kusten norrut. På grund av surfvågorna kunde man inte landstiga, förrän man kom till en skyddad havsvik, som fick namnet Botany Bay, på grund av den rikedom botaniska nyheter, den gav Solander. Viken inramas av två uddar mitt emot varandra, Cape Solander och Cape Banks. Färden fortsatte längs kusten innanför Stora Barriärrevet. Här gick skeppet på grund och koraller rev upp hål i skeppets botten. Man var tvungen kränga upp skeppet i mynningen av en flod, som fick namnet Endeavour River. Här reparerades skeppet i sju veckor och Solander fick gott om tid att studera växter och djur och söka kontakter med infödingarna. Aboriginerna var ömsom fientliga, ömsom vänskapliga eller helt likgiltiga för främlingarna. Navigeringsutrymmet blev allt trängre innanför revet. Den 21 augusti rundades en landtunga och man kom in i ett sund, som numera heter Endeavour Strait. Norrut fanns Nya Guinea. Cook förklarade att hela östra sidan av kontinenten skulle vara engelskt territorium under namnet Nya Södra Wales. Under dessa fyra månader hade Solander insamlat och beskrivit en väldig mängd dittills okända växter. Han hade också studerat okända djur, som känguru, flygande rävar, kakaduor, nya fiskar, skaldjur och insekter.

Torres sund är grunt och fullt av rev och holmar. Norr om det ligger ön Nya Guinea. Det var svårt att komma nära ön med skeppet, så Solander, Banks och en del av besättningen rodde mot stranden, men måste ändå vada sista biten. När de vandrade längs stranden angreps de av infödingar med spjut och andra vapen och många förföljde dem när de återvände till skeppet. Man seglade då vidare för att få tag på vatten och proviant.

Nuvarande Indonesien var holländskt territorium. Efter att ha passerat Timor ankrade man vid ön Sawu. Med hjälp av vänligt sinnade infödingar fann man en vik, där man kunde gå iland för att skaffa mat. Den lokala rajan bjöd på middag med trettiosex rätter. Där var Solander närvarande. Den holländske residenten var besvärlig att förhandla med, men till slut lyckades man byta till sig proviant och vatten. Endeavour stävade vidare mot Java. I dess huvudstad Batavia (nuvarande Jakarta) hoppades man få holländske guvernörens tillstånd att reparera skeppet och skaffa nya segel. Man anlände till Java i början av oktober. Under den första veckan gjorde Solander flitigt exkursioner i trakten, men Batavia var ingen hälsosam plats och redan andra veckan blev många besättningsmän sjuka och flera dog. Även Solander blev mycket sjuk. Trots att han flyttades ut på landsbygden och sköttes av anställda malajiska sköterskor var han nära döden, men repade sig. Även Cook och Banks insjuknade. På grund av de många sjuka måste Endeavour bli kvar i Batavia en månad efter att det var färdigt reparerat. Det är okänt om Solander hade med sig några växter från dessa öar, men han har i manuskript beskrivit 151 nya växter och urskilt 15 växtsläkten.

Under seglingen mot Godahoppsudden avled de båda tecknarna Parkinson och Spöring, så de växter som insamlades under resten av resan blev inte avbildade då. Under tiden 14 mars - 14 april 1771 låg Endeavour för ankar i Kapstaden och under halva den tiden låg Solander till sängs med häftig feber och magsmärtor. Insamlandet av växter blev därför begränsat. Det var bittert för Solander, för just besök i detta blomsterparadis hade han längtat efter och i god tid förberett sig för. Han hade redan 1765 katalogiserat alla växter från Sydafrika som fanns i British Museum. Kapstaden var vid denna tid en holländsk stad, uppbyggd som provianteringsstation för ostindien-farare. Det var en vacker och välbyggd stad med blomstrande trädgårdar och ett nät av breda gator.

Färden gick vidare mot Sankt Helena, en tropiskt grönskande ö, som tillhörde britterna. Här fick Solander och hans vänner bara två dagar på sig att botanisera. De hann färdas runt på större delen av ön och samlade växter. De hann också notera några arter inom både flora och fauna, som finns endast på denna ö. Solander intresserade sig speciellt för en sorts ebenholtsträd, som tydligen höll på att dö ut. Från Sankt Helena seglade Endeavour i sällskap med tolv ostindienfarande skepp. Den 12 juli 1771 ankrade skeppet i England. Då hade jordenruntseglatsen varat i två år och nio och en halv månad. Av de 94 män som seglat ut hade 38 avlidit. Solander gjorde ett tacksägelseoffer till Svenska kyrkan i London.

När de återvände till London mottogs Solander och Joseph Banks som hjältar. De blev eftertraktade berömdheter i societetslivet och mottogs i audiens hos den brittiske konungen. Botanister och zoologer från hela världen besökte dem. Redan vid hemkomsten började planering för nya expeditioner till Söderhavet med kapten Cook. Men Banks hade orimliga krav på utrymme på skeppet för sig, sina uppassare och vetenskapsintresserade vänner. När dessa krav inte gick att tillfredsställa, vägrade han att följa med Cook. Han ordnade i stället en forskningsfärd till Island för sig och sitt sällskap. Den främste vetenskapsmannen på denna resa var Solander. Solander blev engelsk medborgare och tillbringade resten av sitt liv i London, sysselsatt med vetenskapligt arbete. Hans omfattande och minutiöst detaljerade beskrivningar av växter och djur hann aldrig publiceras. De finns bevarade i manuskript, men trycktes inte. De kom istället att bli grundläggande för andra botanisters arbete och forskning. Daniel Solander avled den 13 maj 1782 efter ett slaganfall. Daniel Solander ligger begravd på den svenska delen av Brookwood Cemetary, intill den lilla byn Brookwood i grevskapet Surrey, ca 6 mil sydväst om London. Brookwood ligger mellan byarna Woking, Aldershot och Guildford.Den svenska delen av Brookwood Cemetary och Daniel Solanders grav vårdas av den svenska församlingen i London, som år 2010 firar 300 som församling.